Finansieringsbranschen lurar sig själv och därmed finansieringslagen och finansinspektionen. Framförallt inom Telekom, IT och annan tjänstebaserad verksamhet är behovet stort av att Sverige ser över sina finansieringslagar och finansinspektionen måste ta sitt ansvar!
Hur Sverige fungerar idag
Så här är det! Våra industrier ligger mestadels i utlandet, vår produktion och våra fabriker finns inte längre här. Kan vi alla hålla med om detta. Det är billigare att ha fabriken och produktionen i öst. Således gör våra företag det för att bli mer lönsamma.
Det Sverige har kvar och är duktiga på, är att driva små och medelstora företag som levererar tjänster och kompetens. Här finns möjligheterna och utvecklingen idag!
Traditionell finansiering
När jag som privatperson tänker på finansiering så tänker jag automatiskt på bilbranschen. Alltså hyra eller leasing, exempelvis om du ska leasa en bil. Du går till din bilhall och väljer en bil som ett företag ska betala x antal 1000:- för varje månad. Inget konstigt, eller hur? Företaget som du har finansiering via, GE, BMW finans, Mercedes finans etc., gör en kreditbedömning på individ eller företag för att bedöma om den juridiska personen har betalningsförmåga att fullfölja avtalet. Det här är standard i Sverige, för låt oss inse fakta, det är få av oss som köper en ny bil kontant eller up front.
Utvecklingen av finansiering i Sverige
När jag som företag tänker på finansiering så tänker jag automatiskt på copybranschen, alltså skrivare från Canon, Ricoh, Konica Minolta, Xerox osv. Här börjar begreppet av finansiering att förvridas till något annat. Det copybranschen gjort är att förändra begreppet av traditionell finansiering. Man finansierar inte längre enbart maskinen utan även service, förbrukning osv.
Finansieringslagen, som jag inte kan i detalj, säger förenklat följande: – Om du finansierar något som finansbolag så ska detta vara en fysisk produkt som ska agera säkerhet i din finansiering, precis som huset du äger är säkerheten för det lånet. Detta innebär att produkten enligt vad jag kan förstå måste ha ett uppskattat värde som motsvarar det belopp som finansierats. Men är det så?
Finansiering säljs på månadskostnad
Naturligtvis är det inte så att produktens värde motsvarar det finansierade beloppet. Du kan inte hitta en företagsmaskin från någon av de stora copytillverkarna på Prisjakt eller Pricerunner. Det är alltså inte allmän kännedom vad de egentligen kostar. Kan vi förutsätta att en maskin som kostar 25 000:- läggs in i ett finansavtal till ett värde av 125 000:-. NÄäää säger du nu! Jag lovar, så kan det visst vara. Du kan i alla fall inte bevisa motsatsen. När 2/3 av ett copyavtal gått, refinansieras avtalet och en ny maskin sätts ut. Den förra maskinen hamnar på soptippen. Hur kan den göra det när maskinen enligt avtalet fortfarande har ett värde kvar, minst 35 000:-!?!
Fri prissättning är bra!
Tro nu inte att jag försöker sänka copybranschen eller något av de varumärken som kan förknippas med detta. Det är finansieringslagen och finansinspektionen jag vill sänka! Fri prissättning är nämligen bra, oavsett vad bolaget tjänar på affären så är det upp till kunden om avtal ska skrivas. Skrivaren kan mycket väl vara värd 125 000:- för kunden men värdet som ska täcka risken motsvarar ALDRIG verkligheten!
Telekombranschen, svårast av alla?
Telekombranschen har ett springande, enormt behov av att kunna erbjuda finansiering till sina kunder. Detta har historiskt inte varit ett problem då en företagsväxel varit en fysisk maskin, precis som en server eller en copymaskin. Nu har telekombranschen och IT branschen gått mot att erbjuda en tjänst istället för en hårdvara. Molnlösningar ersätter dedikerade servrar, telekomväxlar är virtuella, men kostnaden för att leverera lösningen är fortfarande kvar, men det är enligt lag inte tillåtet att finansiera tjänsten. Den går inte att hämta hem som säkerhet. Du kan inte komma ut till ett konkursbo och säga, – Här kommer jag och ska hämta några telefonnummer i en server.
Att lura sig själv
I ovan fall så övergår, enligt rådande lag, finansiering till blancolån, utan säkerhet. Om nu lagen säger att så är fallet så kan man ju ta följande exempel. Jag får, utan problem, finansiera 10st Iphone 6 till ett företag. Låt oss säga att dessa Iphones gemensamt kostar 70 000:-, alltså 7 000:-/st. Om jag idag själv köper den och använder den i ett år. Vill du då köpa denna telefon av mig för c:a 4 000:-, vilket värdeminskningen borde vara enligt finansavtalet, självklart inte. Telefonutvecklingen rusar och andrahandsvärdet är minimalt. Detta innebär att om bolaget går omkull så står finansbolaget med 10 Iphone 6. Dessa ska täcka risken för finansieringen men telefonerna är omöjliga att sälja! Förlusten är 100%
Kreditvärdigheten är allt som betyder något
Jag hävdar idag att detta är det enda som kan säkra finansbolagets affär. Alltså har bolaget en beräknad betalningsförmåga på 24/36/48 månader. Allt annat är bara att lura sig själv!
Finansieringslagen måste ses över
Antingen fortsätter människor, företag och finansinspektionen att lura sig själv eller så inser man att det finns ett behov att finansiera ”luft”. Alltså produkter som inte går att ta på. Skärp kraven på kreditbedömningen men ge möjlighet till Sveriges företag att växa och investera. Det är det vi har kvar, vår kompetens och tjänsterna vi förmedlar.
Finansiera luft, framtiden inom tjänstebranschen!
Riktigt bra artikel! Ligger väldigt mycket i detta, och jag delar din uppfattning. Problemet generellt är inte lånebeloppen som du säger utan att folk som inte är likvida får lån. Denna ekonomiska modell skulle man faktiskt kunna applicera på den amerikanska bostadsmarknaden i en aspekt. Vissa skulle inte fått lån då de inte var kreditdugliga, och luften i det avseendet skulle man kunna betrakta som värdeökningen av huset under bubblan.
Men det som är intressant är också vad som hände där, dvs. att många hade råd att betala räntan på sina lån men när säkerheten försvan drogs också lånet in och många blev bostadslösa. Vissa senatorer gick ju ut och uppmanade folk att inte lämna sina hem under det man kallade ”forclosure” och detta verkade vara den vinnande strategin. Dessa få kunde behålla sina hus. Detsamma gäller ju även i viss mån riskbedömningen kring företag som går i konkurs och synen på finansavtal. Är kunden villig att betala det priset som avges, och man kollar så att personen har ekonomisk täckning för det så blir det ju väldigt snurrigt om FI anser att man inte kan ta betalt för luften.
Däremot tror jag det är svårt att sen få till en lagändring i detta, då det finns folk som inte har en sund syn på detta som du beskriver. Dessutom finns det många företagare som kanske också övervärderar sin likviditet, vilket i så fall sätter bank-sektorn i risk om inte den som bär skulden kan fullfölja sin betalning (speciellt om detta händer många samtidigt). Men om kunden och det säljande företaget är schysta så hade detta verkligen gynnat marknaden. Jag tror det skulle behövas någon form av FI-Certifiering att man är ett företag som följer någon form av etik för att det skulle fungera.
Jag delar även uppfattningen om att hade det fungerat så hade det varit väldigt positivt för branschen och svensk tjänste-sektor.